Att allt som händer med mig, i mig, runt mig är rörigt. Jag önskar jag kunde säga att allt är helt perfekt. Men ärligt talat? Det som händer i mitt huvud just nu. Det som sliter och rycker i mig just nu. Det är inte perfekt. Det är kaos och upp och ner.
Men det är nödvändigt, det är viktigt, jag måste göra det här. Jag måste ta steget och djupdyka. Jag måste lära mig, mig själv igen. Jag måste utforska mig själv. Och bli jag igen.
Det är inte vackert, det finns inget djupt i det hela. Mer än att jag ska bli jag... Jag måste ta tillbaka det där jag pulat undan i små "lådor" i min hjärna. Bryta upp låsen och släppa ut allt. Jag måste lära mig vart alla mina knappar sitter, jag måste tänja på mina gränser och återfå mig. Så att jag kan resa mig upp en dag och säga "Det här, det är jag. Det är jag som jag vill vara." utan att behöva se bort.
Jag vet, jag ser bort, jag ser ner. Jag stammar, jag rodnar och jag tystnar. Jag vet det. Jag vet att du vet att jag vet. Så varför inte bara släppa det?
Bjuder på lite bilder jag hittade på internet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar