Nej, jag orkar verkligen inte längre. Sitta och hålla skenet uppe medans ni spyr galla över allt som är jag. Är det verkligen så svårt att låta bli att lägga er i hur jag lever mitt liv?
Jag gör mina val mycket medvetet...
Jag har bara tröttnat på att aldrig få vara jag. Säga vad jag vill. Tycka vad jag vill eller känna som jag vill utan att någon står där med pekpinnen, är det så svårt att acceptera?
