But if you've never had a broken heart then there’s no way in hell you’ll ever know.

Nej jag vet inte riktigt vad du vill ha av mig. Jag förstår inte hur du ser på mig, hur du kan se så rakt igenom mig utan att se mig. Hur du kan veta precis vilka knappar du ska trycka på för att göra mig nervös och osäker. Förvirrad och bortkommen. Använd och och utnyttjad. Bortkastad, bortglömd.

Jag är medveten om att jag är långt ifrån bortglömd. Och jag biter hårt ihop när mitt minne upprepar mina ord för mig själv i huvudet samtidigt som jag ser leendet leka i dina mungipor precis innan du trycker mig mot fönstret.
Jag muttrar för mig själv och vill slita skinnet av min kropp när jag blundar och återupplever just den där sekunden av dina andetag mot mina läppar innan du kysser mig med ditt hmm'ande. Det där som gör mig knäsvag och generad. Det där ögonblicket som lovar en evighet. Som lämnar mig i någon sorts mentalt kaos. Som nästan känns som kärlek.

Och precis i samma sekund som jag tänker ge upp. Kasta mig rakt ut i ovissheten så är det som om du är direktkopplad till mina tankar och vet. Känner, förstår och hör av dig. Lite som på beställning. Och efter dig lämnar du en bitter smak av Herr Ågren, ja hej på dig igen min gamle vän.

Jag läser igenom gamla lappar jag skrivit, små notiser om hur jag mått, det står datum, klockslag och plats. Det är fascinerande. Det är skrämmande. Jag ser den där bergochdalbanan. Hur jag en morgon är sådär stark, kan stå på toppen av Mount Everest och skrika rakt ut för att i nästa sekund djupdyka ner i Marianergraven och hålla på att drunkna i mig själv.

"Måndag, 2'a december, hemma; Mina nerver vibrerar och blodet i min kropp bubblar som om det var fullt av kolsyra, idag är en bra dag.

"Måndag, 2'a december, jobbet; Det kliar, skaver, gnager och sliter i min kropp. Jag vill inte vara jag idag. Jag vill inte vara jag längre."

"Håll mig, håll mig varje gång
för jag ångrar alltid sånt som
jag tänkt men aldrig gjort
tänkt men aldrig gjort

Be mig, be mig när som helst
be mig när som när det känns
Som att allt ska brista snart
allt ska brista snart

Åh jag tänker på dig, när jag tänker på döden
Åh jag tänker på dig, när jag tänker på döden
Åh jag tänker på dig, när jag tänker på döden
tänker på döden

Bär mig, bär mig genom allt
jag har aldrig menat att vara någon till besvär
Någon till besvär

Ha mig, ha mig bäst du vill
ha mig som ett hjärta till
Om de slutar slå nångång
slutar slå nångång

Åh jag tänker på dig, när jag tänker på döden
Åh jag tänker på dig, när jag tänker på döden
Åh jag tänker på dig, när jag tänker på döden
tänker på döden

Åh jag tänker på dig, när jag tänker på döden
Åh jag tänker på dig, när jag tänker på döden
Åh jag tänker på dig, när jag tänker på döden
Åh jag ränker på dig, när jag tänker på döden
Åh jag tänker på dig dig dig

Tills döden skiljer oss åt
Tills askan efter våra kroppar
sprids för vind eller våg, våg

Och alla skulder som vi springer ifrån, från
Har vi kvar dom som försvinner dom då, då
det är du och jag mot döden
Stunden den känns som den ska komma innan dagen är över
Men du och jag behöver någon som stöttar vårat segel genom stormen
behöver inte be mig om de

När vi förlorat alla strider här, här
Då vi föraktar allt som livet är, är
När ingen av oss har någon styrka kvar lovar jag ta mig samman
Och när det krävs så bär jag dig med mina bara armar

Åh jag tänker på dig, när jag tänker på döden
Åh jag tänker på dig, när jag tänker på döden
Åh jag tänker på dig, när jag tänker på döden
tänker på döden"