14 dagar

Nu har jag tränat hårt i 14 dagar. Tydligen syns det på mig att jag tränar. Jag har visst lyckats förändra min kropp en del på dessa 14 dagar.

Jag minskat ca 9 cm runt midjan och  jag känner att kroppen börjar bli tajtare =) Mina favoritjeans kommer jag i nästan helt utan problem igen. Så awesome.

Får tacka Fanny för tips till att börja köra med Tapout XT också ;D Jag alternerar med det och mina vanliga övningar. Jag menar, kan man egentligen få för mycket squats? ;)

Just nu är jag så trött dock, men det är jobbet. Man känner att det börjar sjunka in mera nu. Fast det är mycket så man blir ganska matt av det. Men men. Det blir säkert bra i slutändan...


Nu ska jag kila ner i tortyrkammaren (läs: källaren) för ett pass i competition core innan jag ska göra lite knäböj och sen duscha.

Heippa ;)

Här sitter jag

... och poppar lite punk i "lugn och ro".
Ska snart pallra mig iväg till jobbet för ett nattpass i Sumpan. Så jävla awesome, har fått mitt första riktiga fasta heltidsjobb <3

Annars så tränar jag och sliter. Känns som jag inte gör annat än att jobba eller träna :/ Har börjat springa också. Puuuh, kommer bli sååå bra när jag är klar, om jag nu någonsin blir klar. Blir man egentligen någonsin riktigt nöjd med sig själv?
Finns det inte alltid någonting man vill ändra på? Lite mindre lår, lite fastare bröst, lite fylligare läppar, lite bättre hy, plattare mage, mindre sladdrig hud osv. Det är ju alltid något man vill ändra, fixa. Ändra på....

Att sträva efter perfektion, en mänsklig grej? Jag har märkt det när jag tittar på Lennart ibland, att man skulle kunna "strama upp magen lite" eller få "ordning på gången"... Tack och lov är jag inte den som faktiskt utsätter Lennart för mer än att jag tänker det. Men ändå. Jag undrar om jag är ensam om att tänka så om min hund, eller om andra också tänker så ibland?

För han är ju perfekt, det ser ju vem som helst <3 Min underbara prins.