Det är inte det att jag ignorerar dig, jag har bara nerverna på utsidan av kroppen och vet inte vad jag ska säga.

It's magical.
Helt otroligt magiskt. Att du så lätt kan göra så. Bryta dig in genom den smalaste springa i min försvarsmur och bara rasera allt jag kämpat för så länge. Ja Herr Å, jag pratar om dig, med dig, till dig. Snälla låt mig vara. Jag vill inte ha dig här. Vill inte ha dig i mig, hos mig, med mig. Jag vill, för en gångs skull, göra mina val i livet utan att ha din röst ekandes i mitt bakhuvud, hånande, skrattande, retande. Jag vill för guds skull bara få välja själv.

Och nej, jag kanske inte väljer rätt. Jag väljer nog faktiskt helt åt helskotta fel. Men det är mitt val. Det är jag som väljer, som säger ja eller nej.