Och igår, och i förrgår, och dagen innan det. Jag har tänkt på dig, varje dag, så länge nu att jag inte vet om det är minnen eller fantasi jag upplever när jag blundar längre.
Jag blir inte klok på dig, på mig, på oss? På vad vi är... inte är? På vad du vill och inte vill.. På vad jag vill och inte vill.
Kan du inte bara. Säga vad du vill ha från mig, så att jag kan sluta gå runt i det här vakuumet? För ärligt talat nu. Du får min kropp att klia, att svida, att skava av förvirring, ångest och ågren.
Du driver mig till vansinne. Och jag älskar det, fast jag hatar det. Och du får mig att vilja ha mer, att be om mer, att ständigt komma tillbaka efter mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar