Allt är så snurrigt just nu. Jag är inne i en sån där. Period igen.
Jag kan inte riktigt sätta ord på det jämt.
Jag är så jävla less på att ha min lägenhet hemma, jag är ju ändå aldrig där. Jag är otroligt trött på att alla alltid tjatar på mig. JAG gör saker i min takt på mitt vis. SKA DET VARA SÅ JÄVLA svårt?
Jag orkar verkligen inte höra allt jävla tjat och gnäll hela tiden. Jösses, jag är 22 år gammal. Jag gör saker på mitt vis. När jag vill.
Visst, det kanske är skitonödigt att ha min lägenhet bara stå. Men jag vill inte vara där ensam och det fungerar inte med Joels skola att vi ska bo där på heltid, fast jag gärna skulle vilja det.
Och jag hoppas väl på att han också vill bo med mig haha. Men som sagt, Hölö är lite väl långt bort i stan.
Aja.
Sätta mig och pillra med lite jobbansökningar och sånt dravel. Så man slipper höra allt förbaskat tjat hela tiden >.<
