Sådär, nu var det ju ett väldans bra tag sedan jag bloggade, det har kommit mycket i vägen på senaste. Lennart lever och mår bra, har fått ner honom lite bättre i vikt nu igen, bara något kg kvar så är han i sjysst form, lite trist att det är så varmt bara så man inte kan träna så mycket som man vill.

Vad gäller mig så har jag just nu lite dåligt med jobb faktiskt, men har iaf 2 vikariat som är på inhopp. Det ena trivs jag jättebra med, älskar kunderna man går hem till och mina kollegor är väldigt trevliga och roliga. Ibland blir det lite kämpigt bara för man hinner inte alltid med allt man ska hinna med på den tiden man ska vara hos en kund. Men det är ett bra jobb med mycket motion haha.

Jo justja, jag hade ju kommit i form någorlunda, sedan kom vintern och så hade jag ett besök på vågen häromdagen. Så nu kör jag hårt igen. Varje dag ska det köras. För fan va jag gått upp. Får väl tacka min lyckliga stjärna för att jag iaf inte ser ut att väga så mycket som jag väger :D

Bildbomb från när Lennart fick leka med sin nya kompis Neo, under den leken kallades han tillomed väluppfostrad, det gjorde mig stolt i mattehjärtat:

Och så en bild på en typisk träningsdag för mig, ungefär sådär ser varje dag ut för mig nu, tränar till att börja med bara hemma för att få igång mig själv men jag och Han pratar om att skaffa oss varsitt gymkort så vi kan börja träna ordentligt :)
En del övningar byts ut och körs varannan eller var tredje dag, men kör minst 30 min på crosstrainern och går som minst 3 km på en promenad, beror lite på hur varmt det är och alltså hur långt Lennart orkar gå :)

Ett tag sen

Det var ett tag sedan jag skrev här. Har hänt en hel del sedan sist, och det har gått fort.
Fick börja på ett nytt jobb nästan direkt. Ett helt awesome jobb faktiskt. Kommer jobba dygn så sover på jobbet, och då jobbar jag var fjärde dygn. Helt okej schema faktiskt.

Joel har också fått jobb :)

Tyvärr har jag ett problem med Lennart, han fick ju opereras i början på januari för att han hade en konstig knöl. Den visade ingenting. Men... Nu har det visat sig att han har börjat få kala fläckar igen, så ska ringa och boka tid på måndag för skrap. Egentligen vill jag köra biopsi på en gång, men det är nog både svårt och riktigt obehagligt i pannan på honom.

LAS, men vad hjälper det mig?

Det är mycket som händer nu, jag vart varslad i fredags, men vet inte när jag jobbar mitt sista pass. Och ärligt talat, jag skiter i vilket, för nu, kära vänner ska ni få höra hur det kan vara, på andra sidan LAS.

Jag har jobbat åt ett företag i 10 månader, jag har fram till för 3 månader sedan ALLTID ställt upp som vikarie, jag har åkt och jobbat magsjuk, för att de inte hittar, orkar, pallar, tar sig tid att hitta en frisk vik.
Men i fredags, så väljer en nära vän till mig, och även min "chef" att smyga iväg medans jag då ska bli varslad av hans kollega, när han sedan kommer tillbaka, och tårarna rinner längs mina kinder, så tittar han inte på mig. Han hälsar inte ens.


I efterhand vet jag att varslingen har varit planerad i minst 1½ vecka, och de anställer ny personal. Som alla är vänner med samordnaren på arbetsplatsen.
Jag vart varslad för att det inte fanns timmar nog. Men det fanns ju tydligen timmar nog att anställa en ny person på 90% och en annan på 85%... Plus att de kan anställa en ny helgarbetare...

Sure, fine, jag skiter i vilket, de är backstabbin' bitches. Det som gör mig irriterad är att de ljög för mig, att de ljuger för mig. Att de inte ens kan säga NÄR jag ska sluta.... Eller om jag ens ska sluta...

Men eftersom min "chef" har valt ett nytt assistansbolag, så har jag inga rättigheter, fackansluten eller ej. Jag  kan bara finna mig i situationen, och göra det bästa av den, och ärligt. Det finns saker jag vet, som "chefen" borde tänkt på att jag vet.

Det som egentligen stör mig är, LAS i all ära, men hur hjälper det mig? Hur hjälper facket mig?

Snart nytt år

Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Jag är less på en hel del i livet just nu. Det känns som att man trampar på samma ställe hela tiden. Som att man inte kommer någon vart i livet. 

Och jag borde inte klaga. Jag har världens mest underbara Han som står ut med hur jag är. Jag har en underbart söt och gosig och underbar hund. Jag har ett jobb. Jag borde vara nöjd. 

Jag har åstadkommit mer detta år än något annat år tidigare. Men jag är rastlös. Vill att det ska hända något mer. Något mer... spännande?

Just nu sitter jag på jobbet och väntar på att bli avbytt. Ska hem och sova. Sen är det iväg på ett till nattpass medans Kakan ska gå på bio. Och jag har lite delade åsikter om det. Jag är irriterad, sårad och likgiltig på samma gång. Men men. Jag får väl leva med att det är som det är med den saken.

Jag är ledig nyårsafton. Det känns skönt. Sen jobbar jag bara tisdag nästa vecka. Och på helgen ska jag träffa Tina och Casper samt gå på mässa i Kista. Det ska bli kul. Och intressant. Aldrig varit iväg på någon sådan förut. 

Just ja. Firade ju jul med Kakans familj i år. Och det var utmattande, överväldigande och annorlunda. Jag är inte van vid att man är så, glad på julen. Att alla är så glada, och har så trevligt. Det var verkligen helt utmattande, mentalt. Men självklart var det trevligt också.

Jag har slarvat mycket med träningen på senaste, men det är väl så det blir ibland. Kör ju dw med Lemmsan 3 ggr i veckan, så det gills väl lite som träning? Ska bli noggrannare nu igen. Har börjat köra med crosstrainern igen. Och herrejösses va tungt det är när man inte har gjort det på länge. Men nu har jag fasen bara några kg kvar. Och ungefär 2 storlekar i kläder. Men det har gått fort ändå... Hade ju varit färdig för länge sedan om jag bara kunnat hålla i träningen från början, men nu när jag verkligen kommit in i nya schemat så ska jag köra stenhårt igen. Det är ju bättre för mina leder med.

Bjuder på lite bilder, självklart är Lemmsan modell ;P

Hejsan hoppsan

Var visst ett tag sedan jag skrev här. Det blir så när jag jobbar mycket. Vill spendera min lediga tid med Joel och Lennart.

Lennart är lite chubby och ska banta ;P Hah. Just nu ligger han på rygg bakom mig i sängen och sparkar mig med ena tassen i ryggen samtidigt som han gnager på ett ben. Jag har meddelat om att han är en joker va? ;P

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Han blir bättre och bättre på att åka buss och tåg. Han varvar ner lättare hos mamma och kunde faktiskt tilomed ligga stilla när jag platsade honom.

Helgen i övrigt bjöd på mental härdsmälta och information om att min mamma inte tror jag kommer leva längre än till max 30... Well, det får stå för henne.

Lägenheten i Ingenmansland är tömd, tack och lov. Så nu är det bara städning kvar :)

Och ja Linda, det kommer en film, så fort jag får möjlighet att filma oss :)

Ibland

Nu sitter jag på tåget, på väg till jobbet igen. Det där jobbet, som jag verkligen trivdes på och gillade, fram till nu. Nu känns det meningslöst, trist och lustlöst. Det är tur jag har Inger som förgyller arbetspassen. Annars hade jag aldrig orkat. Det är så jädra hopplöst, man orkar inte ens försöka längre.

Ständiga pikar om vikt och övervikt. Känns lagom meningslöst. Men men, vi får se. Hur det blir. Om de lyssnar eller förstår.

Om 13 timmar är jag typ hemma och ska ta ut lemmsan på en långpromenad i skogen innan jag lägger mig. Kan behöva rensa skallen lite. Och han behöver ju röra sig också :)

:)

 Titta på Morgonritual med Lemmsan på YouTube 

Detta är Lemmsans och min ritual när jag kommer hem från nattjobbet

Mycket händer

Oj oj, nu har det varit ett tag sen jag bloggade.
Klev in på nytt schema nu så kommer ha mer möjligheter att ha med Lemmsan på jobbet ibland. Ska bli skönt, han behöver ju den träningen och Kakan behöver få vara ifred hemma någon gång. Han är ju alltid med mig och Lemmsan eller med Lemmsan :p

Förra veckan röntgades och ögonlystes Lemmsan på Västerorts djursjukhus i Spånga. Hans ögon är UA, hans hjärta låter jättebra och *trumvirvel* HD A och ED UA (0) Hur sjukt bra är inte det då?!

På fredag ska han få träffa halvsyster Maggan också, har ju bott i samma trakter ett bra tag nu :D
Det var väl allt för den här gången. Jag ska försöka bli bättre på att blogga oftare. Blir nog bättre med nya schemat :)

Några dagar på landet

Hej hopp, det blir lite dåligt med bloggande ibland. Mest eftersom jag inte haft en dator nu på några dagar. Min bestämde sig för att brinna upp.

Hursomhelst har jag jobbat mycket, tränat mycket och umgåtts med Honom. På en vecka har jag gått ner 3-4 kg och minskat 8 cm i midjemått. PHETT awesome!!!

I fredags fick Lennart leka med en liten donna på 6 månader, kommer nog få leka på söndag igen. =) Kommer lite bilder längre ner.

I måndags åkte vi till min mor ute på landet. Lennart skötte tågresan sådär, var en del pipande och sådär men det gick över när vi satte oss på bussen. Det tar ju ändå 2½ timma att åka dit ut... suck pust och stön. Men så småningom kom vi fram.
Det var som det var att vara där.
Hemresan idag skötte han däremot jäkligt bra... Pep eller gnällde knappt alls. <3 Vi gör framsteg.

Bildbomb:

Lennart. Älskade Lennart

Ojoj, vilka veckor det varit. Har fått fast tjänst som personlig assistent. Lennart har fått vara med på staffepromenad i Danderyd och jag tror jag jobbar ihjäl mig ;)

Imorgon fyller jag år också. Och så har jag satt igång ordenligt med träning, nu blir det minst 4 km promenad varje dag. :) Det behöver ju både jag och Lennart :D
Joel följer med rätt ofta faktiskt, det är väldigt skönt..

Lennart, underbara älskade skithund:
Han är ju snart 18 månader, ska röntgas och ögonlysas i slutet på augusti. Han har börjat bli otroligt duktig när man går med honom, kan fortfarande bli lite stressad av bilar och sådär. Han har börjat lugna ner sig ordentligt nu med. Inte riktigt lika lätt till överspel som tidigare, och han kan gå runt och fnula för sig själv tills han lägger sig och bara är. Det är otroligt skönt.

Lite lek ute med sin nya boll <3

Lite mera lek

Det var ett tag sen sist

Sådär, nu har jag tagit nya tag i livet.
Imorgon har jag varit rökfri i 4 veckor. Slutat trycka i mig chips och godis i tid och otid, fast jag unnar mig ändå chips eller bakelser med jämna mellanrum ;)
Jag äter sallad till nästan all mat och försöker att inte trycka i mig mat tills jag exploderar. Det är iofs inte alltid så lätt.

Förra veckan började jag även träna mer ordentligt och har lagt upp ett träningsschema med hjälp av en app i min telefon. (Jefit heter den).
Hade ju tänkt mig att komma i bättre form nu när jag ändå slutat att förstöra kroppen med gift ;)

Det enda som varit lite sådär är väl att jag inte kunnat gå så mycket som jag velat sen jag började träna eftersom det spöregnat i flera dagar, men nu verkar det ljusna lite på den fronten..

Även Joel har kommit igång och börjat träna lite. Det är väl bra också, med tanke på att han nu har lite bäjkon att träna med.

Ja det var väl allt jag hade att säga för den här gången :D

And then?

Idag har jag gått... Och gått lite till, först gick jag, Han och Lemmy 5,2 km. Sen gick jag ner till frissan och klippte mig.
Har enligt min stegräknare gått ca 17400 steg idag O.o Det är rätt. Mycket. Känns det som.
Hos frissan vart det klippt och färgat hår, bild kommer nedan.

Finns väl faktiskt inte så mycket mer att skriva om jag ska vara ärlig. Har inte direkt hänt något mer idag :D

dags nu

Japp, nu är det dags, att komma igång, att börja igen.

Gick 3,4 km igår. Idag blir det väl minst 3 iaf.

Det är dags att komma i form nu. Inte så att jag tänker banta, men ska baske mig röra mig mer än innan, och jobba på konditionen måste både jag och Lemmy, ska tvinga Joel att börja gå med. Haha.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Det går bättre

Livet går bättre nu, sakta men säkert bättre...

Börjar jobba på tisdag. Vilket innebär att jag kommer kunna betala mina jävla skulder. Och så fort jag betalat dem, kan jag och Joel söka lägenhet. Det ska bli så otroligt skönt. Helt. Sanslöst skönt.

Upp och ner, in och ut

Allt är så snurrigt just nu. Jag är inne i en sån där. Period igen.
Jag kan inte riktigt sätta ord på det jämt.

Jag är så jävla less på att ha min lägenhet hemma, jag är ju ändå aldrig där. Jag är otroligt trött på att alla alltid tjatar på mig. JAG gör saker i min takt på mitt vis. SKA DET VARA SÅ JÄVLA svårt?
Jag orkar verkligen inte höra allt jävla tjat och gnäll hela tiden. Jösses, jag är 22 år gammal. Jag gör saker på mitt vis. När jag vill.

Visst, det kanske är skitonödigt att ha min lägenhet bara stå. Men jag vill inte vara där ensam och det fungerar inte med Joels skola att vi ska bo där på heltid, fast jag gärna skulle vilja det.
Och jag hoppas väl på att han också vill bo med mig haha. Men som sagt, Hölö är lite väl långt bort i stan.

Aja.
Sätta mig och pillra med lite jobbansökningar och sånt dravel. Så man slipper höra allt förbaskat tjat hela tiden >.<

"Kan jag lita på dig?

Med alla öppna sår?
Kan jag berätta allt om mig,
utan att du backar och hatar mig?
Om alla mina demoner,
dom som gör mig så trasig?
Om alla gånger jag valt,
att bli utnyttjad och bortslängd?
Om min rädsla för dina händer,
och alla hårda ord som finns?
Och om den där gången,
den som bränner på min näthinna?
Om mina tankar och känslor,
om mig, dig och allt?

Han lämnade mig sårad,
bortkastad och smutsig.
Med röd och blödande hud.
Med utsmetad mascara,
och trasiga kläder.
Kan jag lita på dig,
med allt det?

Kan du laga mig?"

Det är svårt.
Att vara ibland.
Att försöka se på sig själv med ögon utifrån. Ögon som ser mig på ett sätt jag aldrig kunnat förstå. Ett sätt som hugger lite i mig. För att jag inte kan förstå. Och hur ska man leva upp till den där bilden? Som liksom är så långt ifrån den jag är?

Man tror ganska länge, att allt bara blir bra, när man hittar något bra, något att leva för. Någon att finnas för. Något att göra med sig själv och något att inte göra.
Men någonstans vet man kanske också just det där som är på insidan. Som faktiskt skaver. Och som kommer komma fram när man är trygg, när man är lycklig. Det där som hugger lite i en yta man för länge sedan försökt lappa ihop. Om ni förstår? Eller ja. Ni behöver ju inte ens förstå egentligen.
Hursomhelst. Man blir äldre, man växer lite. Man funderar mera. Eller mindre. Spelar ingen roll. Man lever. Och känner och tänker och finns, på något vis i en konstig symbios med det där fula på insidan. Som skaver lite, som rispar lite. Man vill inte riktigt nå det. För det ska ju inte finnas längre. Man trodde ju att det skulle försvinna, så man låtsas helt enkelt inte om det när allt blivit bra. Eller bättre.

Mhm

Vet inte riktigt.

Fick ångest i onsdags. För att Joel trodde jag var missnöjd med honom, eller ja "inte nöjd med". Men så är det inte. Absolut inte.
Det är mig själv jag blir missnöjd med.
För att jag inte kan vara mer. Vara med. För att jag inte kan förmå mig att intressera mig eller ens försöka förstå en del saker han gillar.
Det går bara inte. Jag kan verkligen inte försöka förstå :(

Vakna med gråten i halsen

Ja. Idag vaknade jag med gråten i halsen och ville bara sätta mig och storgråta i Joels knä. Men det hade verkligen inte varit snällt av mig med tanke på att han skulle iväg till skolan.
Suck. Hatar den här jävla, hormonrusningen jag har just nu. Det är så upp och ner.

Överlag är jag lycklig. Men har så lätt att trampa fast och bli ledsen nu för tiden. Jag vet inte om det är p-pillerna eller om det beror på något djupare.
Jag vill bara kunna. Känna det där han säger. Att jag är allt.

Som exempel (fast jag vet att det irriterar honom) så sa han igår att han kunde vara hemma och mysa med mig istället för att gå till skolan. Men ändå satt han och spelade i flera timmar. Sådant får mig trots allt att känna mig betydelselös. På något vis.

Anyhow. Min älskade lillprins (Lemmy) Har vuxit och blivit så fin. Ska se om jag kan lägga upp nå bilder sedan.
Igår, var Joel så söt.. Han gick ut med Lemmy, sedan kom han och la sig, det här var på morgonen (jag har varit så trött på senaste) och så säger han "... din hund. Eller vår hund menar jag". Då blev jag varm i hjärtat <3

Mhm

Det stör mig lite. Att det faktiskt inte är någon som frågat mig vad JAG vill. Eller ja, iofs, hon i telefon frågade om jag var riktigt säker. Men fanns inte mycket annat att säga än ja.
Annars har det bara varit "det är vad som måste göras" - och det gör ont i mig. Det är emot alla mina principer. Det är emot så gott som allt jag tror på. Men men, jag får väl som vanligt bara leva med att inte ha rätten att vilja eller tycka någonting.

Så det kan gå :D

Hoppsan, har visst glömt bort er. Mina... typ.... 3 läsare ;P

Har väl egentligen inte hänt så mycket på senaste. Fått veta lite om vad Lemmy lider av.... Fick ett annat besked jag inte riktigt vet vad jag vill med.
Sånt man får leva med tydligen.

Ja, har väl egentligen inte så mycket att skriva just nu :D

Men.. Hmm. Jag kan ta och skriva ner allt lite mer noga sen när jag orkar.

Nu mys med Honom. Om han släpper sin nya dator >.<