Det stör mig lite. Att det faktiskt inte är någon som frågat mig vad JAG vill. Eller ja, iofs, hon i telefon frågade om jag var riktigt säker. Men fanns inte mycket annat att säga än ja.
Annars har det bara varit "det är vad som måste göras" - och det gör ont i mig. Det är emot alla mina principer. Det är emot så gott som allt jag tror på. Men men, jag får väl som vanligt bara leva med att inte ha rätten att vilja eller tycka någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar