Det är mycket som händer nu, jag vart varslad i fredags, men vet inte när jag jobbar mitt sista pass. Och ärligt talat, jag skiter i vilket, för nu, kära vänner ska ni få höra hur det kan vara, på andra sidan LAS.
Jag har jobbat åt ett företag i 10 månader, jag har fram till för 3 månader sedan ALLTID ställt upp som vikarie, jag har åkt och jobbat magsjuk, för att de inte hittar, orkar, pallar, tar sig tid att hitta en frisk vik.
Men i fredags, så väljer en nära vän till mig, och även min "chef" att smyga iväg medans jag då ska bli varslad av hans kollega, när han sedan kommer tillbaka, och tårarna rinner längs mina kinder, så tittar han inte på mig. Han hälsar inte ens.
I efterhand vet jag att varslingen har varit planerad i minst 1½ vecka, och de anställer ny personal. Som alla är vänner med samordnaren på arbetsplatsen.
Jag vart varslad för att det inte fanns timmar nog. Men det fanns ju tydligen timmar nog att anställa en ny person på 90% och en annan på 85%... Plus att de kan anställa en ny helgarbetare...
Sure, fine, jag skiter i vilket, de är backstabbin' bitches. Det som gör mig irriterad är att de ljög för mig, att de ljuger för mig. Att de inte ens kan säga NÄR jag ska sluta.... Eller om jag ens ska sluta...
Men eftersom min "chef" har valt ett nytt assistansbolag, så har jag inga rättigheter, fackansluten eller ej. Jag kan bara finna mig i situationen, och göra det bästa av den, och ärligt. Det finns saker jag vet, som "chefen" borde tänkt på att jag vet.
Det som egentligen stör mig är, LAS i all ära, men hur hjälper det mig? Hur hjälper facket mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar