Och någon frågade mig om du var min.

Jag svarade med en axelryckning och ett "det är odefinierat".

För jag vet faktiskt inte vad vi är, vad vi varit eller kommer att kunna bli. Och jag är rädd. Så jag backar, stannar, stelnar och fryser.
Så förbannat rädd är jag.

"Vet du en sak?

Som jag tänkt på nu ett par dagar?

Vi pratar aldrig om kärlek.

Det är lite lustigt hur just den frågan som hänger i luften jämt,
aldrig riktigt blir formad till ord.
Utan som bara vilar lätt på tungspetsen,
som en blåsa när man äter citron...

Du vet vad jag menar va?

Jag önskar det var enkelt.
Och inte svårt.
Att det kunde vara sådär förbannat enkelt,
som det brukade vara,
innan jag insåg hur rädd jag är.

 Jag är så förbannat rädd att förlora dig, fast att du aldrig varit min."