Så vem vaknar kl 7 på en lördag?
Jo, flickan som tydligen vaknat till liv igen...
Och jag insåg, att jag kramar på min hund, på samma sätt som han kramar på mig när jag vaknar.
"But I still never touch your lips"
Och ändå, längtar jag efter varje uns av smärta jag kan få. Som jag kan komma åt... Jag låter människor komma mig nära, för att såra mig. jag släpper in de där människorna som kommer göra mig illa. På insidan...
And I guess, that the touch of your lips, never will be mine.
Jag lever någorlunda igen, jag har lärt mig saker, jag inte kunde innan, om mig själv. Jag har vant mig vid saker som är... Annorlunda... Som är... Inte jag, fast jag.
And it's all about the marks, wich I carry with pride and love.
Det finns så mycket jag vill skriva.. Som jag önskar jag kunde skriva... Men jag vet inte riktigt... Jag har som tappat alla mina ord.. På nått vis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar