Skäl att stanna kvar

Så intensivt.

Vi möts på en torsdag, vi går för att äta och jag bjuder stolt. Vi vandrar långsamt genom staden, nära men inte för nära. Och så stannar han upp och ser på mig.

"Sover du hos mig inatt?"

"Ja, om jag får...?"

"Alltid, förutom min dotter är du den enda som gör mig lycklig."

Jag rodnar, han rodnar och vi står stilla en kort stund..

"Men.. Då... Uhm.. Måste vi handla." Jag stammar och börjar gå mot konsum, han följer så enkelt, jag ger honom korgen och lastar ner vad jag tycker vi behöver.

Glass.

Grädde.

Sylt.

Ägg.

Mjölk.

För man kan inte göra pannkaksfrukost utan pannkakor.

Jag känner mig fnittrig när han tar upp sin telefon för att ringa vännen han egentligen skulle ha träffat. Lyssnar halvt på vad han säger och håller andan när han kallar mig för sin käresta. Det brukar vara konstant förnekelse om vad vi är i vanliga fall. Vi stannar på nästa anhalt och plötsligt ler han igen.

"Det är okej om han kommer förbi en sväng ikväll va? Han är gräsänkling och vi kan kasta lite pil."

"Mmmh, annars hade jag sagt något redan när du sa det till honom." Fast ärligt talat hade min hjärna inte registrerat att han bjöd över någon.

Kvällen blir trevlig, några öl, lite glögg (årets smak är med mango såatteh), grabbarna kastar pil. Jag står för att spela musiken och vi skrattar. Fast jag försöker att hålla mig i bakgrunden.

Det är nu det blir jobbigt, vännen går och plötsligt sitter jag gränsle över honom och han ser mig allvarligt i ögonen. Frågor om vad jag känner och vill, små anklagande ord om min tystnad. Han granskar varje reaktion i min kropp och jag spänner mig.

Han släpper taget och jag skyndar mig som en skrämd katt ut på balkongen för att hämta andan.

Vad hände? Nyss var jag hans käresta, nyss kunde han rita sitt namn på mitt lår. Nyss var han min så länge jag ville ha honom.

---

Han somnar tillslut, han somnar med huvudet mot min bröstkorg och jag njuter av att känna hans värme mot mig, hans hud under mina trötta ömma händer. Så småningom somnar även jag, sittandes med mina armar om honom. 

Och sen är det plötsligt fredag. Jag försover mig. Skyndar till affären och lämnar honom ensam vid frukostbordet med ett lätt "jag kommer snart tillbaka".

Och resten av dagen iakttar jag honom när han tvättar, dammsuger, städar, fixar och sedan tvärslocknar. Resten av den natten har jag redan skrivit om.

Och lördagen går långsamt, vi går och handlar, vi följer våra rutiner, och så tänkte vi lägga oss i tid... Han somnar, för mig går klockan... Sakta, sakta och så är den 8.

"Är du vaken?" mumlar han nyvaket i min nacke.

"Mhhm, inte sovit ännu."

Söndagen går, vi går ut och går. Samma varv som varje söndag, förutom att jag följer med honom hem igen. Film, middag och så sover dottern.

Serier, kel och krypa ner för att sova.

---

Jag gnyr och gnäller lite.

"Man kanske skulle runka..." och jag vet att han egentligen menar att jag borde runka av honom.

"Gör så du." flinar jag mot honom och vänder suckandes ansiktet mot filmen.

"Mmh så skönt, men vore skönare om någon annan gjorde det." flämtar han.

"Tyvärr är du för långt bort så jag når inte." retas jag.

Det går några minuter, 3 kanske. Eventuellt 4.

"Åh, jag fantiserar att det är du som gör det." ett bedjande stön.

"Ja, du vet, än så länge är jag inte fastkedjad, och inte du heller så vi kan flytta oss så jag når." jag vänder mig leende med kåtglansig blick mot honom.

Viss ommöblering av oss och så ligger jag med hans kuk i min hand och hans hand på min rumpa. Jag blir ju egentligen bara kåtare av det här, men stunden är för hans njutning just nu. Jag vill fokusera på honom och vrider mig undan när han flyttar sin hand mot min fitta.

Och plötsligt går det fort, han flyttar sig smidigt undan. På vad som känns som en millisekund hinner han klä av både sig själv och mig. Som om det var magi står jag naken, svankandes upptryckt mot soffans ryggstöd med honom i mig.

"Snuskfröken. Det vore ju elakt om inte du fick något också" väser han bakom mig precis när han lägger sin hand över min mun.

---

Så är det måndag, han har somnat för en halv evighet sedan. Jag har fortfarande inte sovit. För jag är vaken. Jag smuttar på mitt te, lyssnar på hans snarkande, vinkar av hans dotter till skolan, smeker honom lätt vid nacken när han verkar ha mardrömmar.

Emellanåt vaknar han till och ser nyvaket på mig och frågar om jag är vaken.

Enda jag kan svara är att jag inte somnat ännu.

Men det är mina skäl att stanna kvar <3