Ibland känns det som att jag är bortvald. Som att det inte syns att jag plågas av att inte ens få en liten del. Som att han glömt bort att jag också behöver det.
Som att det inte är viktigt att tillgodose mina behov längre. Som att jag bara är i vägen och tar upp massa av hans värdefulla tid.
Eller som att han tycker att jag ska vara nöjd med lite smärta emellanåt.
Men jag behöver mer, jag behöver bindas fast och slås ordentligt, jag behöver bli knullad vettlös eller nära inpå, sen behöver jag närheten och kärleken.
---
Frustration... Som gnager, svider och sliter i mig. En abstinens som plågar mig och gör mig gråtfärdig.
Som får min insida att vilja kräkas och slå sönder sig själv. Som gör mig trotsig och uppkäftig, elak och orättvis. Som klagar för klagandets skull utan att faktiskt uttrycka direkt vad som är fel.
För sån är jag.
Alexitymi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar